I vinternattens kalla sken ligger min kind mot ditt ben I ljuset av lyktor som glimmar kysser dagen morgondimman Och vinden sveper över mark och tak, äntligen det strålar, en frisk ny dag! Människorna vaknar, och skyn är åter blå det tisslar och tasslar svaga skratt ur varje vrå. Klar är morgonluften, och kall mot morgon kind, nyss uppstigen från nattens drömmar till morgontimmans första vind. Med ljust rosa näsor, och vantar på var hand vi stiger upp mot dagen, då dimman lättat och gått i hamn. ---- Längs alla vägar jag går, och allt mitt öga ser. Håller jag dig i handen, och skrattar när du ler. Ibland flyger du förbi mig, när jag står i djupa snön, då kittlas det i nacken, och jag funderar om du vaknat än. Kanske du ligger och sover, med Grim som biter dig i tån, kanske har du redan vaknat, och äter kumminbröd med tomater på. Kanske har du redan gått ut, och snört dina gula kängor, kanske står du i skogen, eller vandrar längs soliga längor. Mmm, min sjärna röd, så vacker du är, där du glittrar i min snö. Jag ser dina fotspår, och ger dem en tindrande kyss Himlen rodnar redan. Jag kysser din soliga morgon blick. Och tackar att du finns, att du finns i världen, och gör den gyllene röd. Kyss med din röda magi, kyss ett blad på din väg, förtrolla med ditt hjärta, inget är så vackert som du! ---- Hoppas det blir en bra dag, min vackra sjärna... :-) Kram Néa